skakigt

Har gett upp på sömnen för i natt, det vill sig helt enkelt inte. Såvitt jag vet så är det en ny dag i dag, lördag,en dag som vilken dag som helst.
Tankarna far runt i huvudet, mina små hjärntroll håller mig sysselsatt, de jobbar dubbeltskift på hjärnkontoret,och det känns. Helt mörbultad mentalt, men än så jobbar de små j---a, så jag vet vad jag har att vänta. Just nu biter jag hårt i läppen,för att inte skära mig själv, min arm behöver vila.

Livet är tungt, och tyngre är det med den totala avsaknad av verktyg och färdigheter som krävs för att klara vardagen. Jag kan således inte leva, jag vill inte leva, jag vet inte vad liv är, eller jo, liv är ett nyfött barn, en nyutslagen blomma, fjärilar, men liv för mig, det vet jag inte vad det är.

Har gråtit ett par timmar nu,varför vet jag inte, det bara kom, tur ingen kan se mig, vägrar gråta ordentligt offentligt. Jag brukar säga att den bästa skådisen är bordisen, för att många med mig som har Borderline, tar på sig en mask, och spelar en roll utåt, medans det inombords rasar.

Usch, jag vet inte vad jag skall ta mig till, det är så jobbigt nu, vill kliva av tåget, hoppa av i öknen, och dö av törst. bisarrt, jag vet..
Skall sätta på lite mediativ musik, och hoppas på åtminstone en timmas sömn.