Rösterna i mitt huvud
Helt slut i kropp och knopp, efter diverse sjukdomar som t ex migrän.
Har inte kunnat ha tv på som brukligt i min värld, inte heller musik, som annars kan vara mediativt, och inte heller ljus, nej mörkt och tyst, kudde över ansiktet, och så illamående på det.
Idag var mina assistenter på handläggning, på psyks öppenmottagning. De fick träffa en gammal terapeut/skötare jag haft för ett par år sedan, och en skötare jag träffat en gång, och aldrig mer. Huvudsaken är välan att de får ut något av det.
Mina "röster" besvärar mig, de ställer till det så mycket för mig, så mycket att det stundvis blir ohållbart. De talar om för mig, vad jag skall göra och inte, och det är hela tiden olika bud, deras ljud är så outhärdliga, att jag blir vansinnig. Följden har jag inte helt klart för mig, men det kan ju inte vara något gott?
Ibland så ringer jag halvt i panik till en bekant, som är till viss del förstår mig. Våra samtal är avkopplande,och jag får en stunds frist från mina kära hjärntroll/spöken.
En dialog mellan ett par troll i mitt huvud:
Nr 1: Mespropp, kör över henne, kasta ut henne, hon har inget i ditt hem att göra, var inte så mjäkig.
Nr 2: Nej, det fattar du väl att hon inte kan göra, hon lyckas ju inte med någonting, hon är så jävla misslyckad.
Nr 1: Ja, jag vet,men vad f*n gör rätt för en gångs skull,kasta ut alla i ditt hem,så du kan tyna bort, idiot.
Ja, så kan det låta, de säger så mycket mer, mycket underliga saker, som jag inte förstår, men som är min sanning, min verklighet, jag lever med dem, och de är en del av mig, även om jag inte kan hålla sams med de alla gånger.
Nu slog tröttheten till igen, och det med en kraftig smäll, så det är nog dags att syna kuddens sömmar mer noggrannt nu.
Har inte kunnat ha tv på som brukligt i min värld, inte heller musik, som annars kan vara mediativt, och inte heller ljus, nej mörkt och tyst, kudde över ansiktet, och så illamående på det.
Idag var mina assistenter på handläggning, på psyks öppenmottagning. De fick träffa en gammal terapeut/skötare jag haft för ett par år sedan, och en skötare jag träffat en gång, och aldrig mer. Huvudsaken är välan att de får ut något av det.
Mina "röster" besvärar mig, de ställer till det så mycket för mig, så mycket att det stundvis blir ohållbart. De talar om för mig, vad jag skall göra och inte, och det är hela tiden olika bud, deras ljud är så outhärdliga, att jag blir vansinnig. Följden har jag inte helt klart för mig, men det kan ju inte vara något gott?
Ibland så ringer jag halvt i panik till en bekant, som är till viss del förstår mig. Våra samtal är avkopplande,och jag får en stunds frist från mina kära hjärntroll/spöken.
En dialog mellan ett par troll i mitt huvud:
Nr 1: Mespropp, kör över henne, kasta ut henne, hon har inget i ditt hem att göra, var inte så mjäkig.
Nr 2: Nej, det fattar du väl att hon inte kan göra, hon lyckas ju inte med någonting, hon är så jävla misslyckad.
Nr 1: Ja, jag vet,men vad f*n gör rätt för en gångs skull,kasta ut alla i ditt hem,så du kan tyna bort, idiot.
Ja, så kan det låta, de säger så mycket mer, mycket underliga saker, som jag inte förstår, men som är min sanning, min verklighet, jag lever med dem, och de är en del av mig, även om jag inte kan hålla sams med de alla gånger.
Nu slog tröttheten till igen, och det med en kraftig smäll, så det är nog dags att syna kuddens sömmar mer noggrannt nu.
Kommentarer
Trackback
