Ave crux spes unica

Så har rakbladen kommit fram igen, det är fel jag vet, men jag kan inte hindra mig, och jag behöver renas, smärtan tar bort en annan smärta, en flykt, en liten befrielse, men det är inte bestående. Och som varje gång så tänker jag efteråt att, jag är för gammal för mitt destruktiva beteende,  jag anklagar mig själv, för att vara misslyckad, och det i sin tur leder till ytterligare handlingar, det är en ond spiral.

Jag vet mina svagheter, men jag klarar inte av dem, de har övertaget, och jag kan inte stå emot.

Ingen bra dag idag, ledsen, ångest, orkar inte så mycket mer...


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0