Tung natt
Det pratas om hur man "straffar ut sig själv", från samhället, men om att man blir utstött ur samhället, det är inte allt för ofta som det pratas om.
I natt fick jag sån svår ångest, att jag bara slog på mig själv, skar mig osv, men någonstans mitt i allt det, så fattade jag mod, och det krävdes väldigt mycket, och ringde psykakuten.
Vet inte varför jag ringde dit, men jag mådde ännu sämre efteråt.
Varför kan inte jag få en samtalskontakt på psyk, det är för mig obegripligt?
Jag är mentalt slut, och förvirrad, det går runt i huvudet på mig.
Försökte skriva lite igår, på boken som aldrig blir klar. Det sliter, att skriva, att tänka, sätta ord på känslor, så jag blir alltid tvungen att lägga ifrån mig blocket, stänga ned datorn, och fightas med ångesten, med de förbjudna tårarna.
Kanske borde satsa på att skriva en diktsamling istället, använda mig av mina redan skrivna dikter, och kanske försöka skriva något nytt, men det är också känslor, jag vet ite jag, kanske borde försöka bli klar med det jag påbörjat, min bok, och barnboken...
Går runt i huvudet på mig...
I natt fick jag sån svår ångest, att jag bara slog på mig själv, skar mig osv, men någonstans mitt i allt det, så fattade jag mod, och det krävdes väldigt mycket, och ringde psykakuten.
Vet inte varför jag ringde dit, men jag mådde ännu sämre efteråt.
Varför kan inte jag få en samtalskontakt på psyk, det är för mig obegripligt?
Jag är mentalt slut, och förvirrad, det går runt i huvudet på mig.
Försökte skriva lite igår, på boken som aldrig blir klar. Det sliter, att skriva, att tänka, sätta ord på känslor, så jag blir alltid tvungen att lägga ifrån mig blocket, stänga ned datorn, och fightas med ångesten, med de förbjudna tårarna.
Kanske borde satsa på att skriva en diktsamling istället, använda mig av mina redan skrivna dikter, och kanske försöka skriva något nytt, men det är också känslor, jag vet ite jag, kanske borde försöka bli klar med det jag påbörjat, min bok, och barnboken...
Går runt i huvudet på mig...
Kommentarer
Postat av: Babyborderline
Ge inte upp, oavsett vad samhället eller den sk vården har för sig. Alla zebra-människor där ute måste också få finnas och vara, och är värda lika mycket hjälp som alla andra.
Skriv fler dikter, ge ut en bok med gamla dikter, skriv, låt ångesten få manifesteras genom dina ord och fingrar, en dag så kommer den att g e upp och dra vidare.
Lycka till,
många kramar,
BabyB
Trackback
