Hos psykologen
Mitt personliga ombud och jag har kämpat i snart tre års tid, för att få en tid på psykiatriska öppenmottagningen, fruktlöst, och hopplöst.
Efter flera turers in och ut på akutpsyk, så har de gång på gång bedyrat att en remiss skall skickas omgående, och att jag skulle fåen tredje chans med DBT.
Brevlådan gapar tom, ingen tid har dimpit ned, som vanligt.
Nu ordnade vi själva en tid till en psykolog som har ett kontrakt med vårdcentralen. Jag gick dit i måndags, ångestfylld, vad skall hända nu, vad skall jag säga, vadväntar hon sig av mig?
Kommer dit, går in i ett minimalt (skrubbliknande) rum. Tystnad, tick tack, tick tack, klockan ekar i det skrämmande trånga utrymmet, och hennes ögon, stirrar på mig, händerna vilar på anteckningsblocket, jag väljer att fästa blicken på just den boken.
Psykologen: Jag vill börja med att säga att vårt kontrakt med vårdcentralen, löper ut i årsskiftet
I mitt huvud: Krasch, bang, booooom
Jag: Okey, (ser lite frågande ut)
Psykologen: Hur har du det med maten då, äter du som du skall?
I mitt huvud: Eh, har jag någonsingjort det?
Jag: Njae, försöker ta en brödbit på kvällen.
Psykologen: Så du är inne i din anorektiska period nu då alltså?
I mitt huvud: Gaaaaaaaah, jag har en övervikt, kalla det inte för en anorektisk period.
Jag: Tycker jag inte, då äter man absolut ingenting ju.
Blev inte så mycket sagt, fick en lapp med ny tid i näven, 29/11, och den skall jag avboka, varför försöka med något, som ändå skall avslutas innan det ens är halvklart?
Jag ger officiellt upp, psykvården kan vända sig om, och lukta sig själva i det icke så väldoftande hålet!
Efter flera turers in och ut på akutpsyk, så har de gång på gång bedyrat att en remiss skall skickas omgående, och att jag skulle fåen tredje chans med DBT.
Brevlådan gapar tom, ingen tid har dimpit ned, som vanligt.
Nu ordnade vi själva en tid till en psykolog som har ett kontrakt med vårdcentralen. Jag gick dit i måndags, ångestfylld, vad skall hända nu, vad skall jag säga, vadväntar hon sig av mig?
Kommer dit, går in i ett minimalt (skrubbliknande) rum. Tystnad, tick tack, tick tack, klockan ekar i det skrämmande trånga utrymmet, och hennes ögon, stirrar på mig, händerna vilar på anteckningsblocket, jag väljer att fästa blicken på just den boken.
Psykologen: Jag vill börja med att säga att vårt kontrakt med vårdcentralen, löper ut i årsskiftet
I mitt huvud: Krasch, bang, booooom
Jag: Okey, (ser lite frågande ut)
Psykologen: Hur har du det med maten då, äter du som du skall?
I mitt huvud: Eh, har jag någonsingjort det?
Jag: Njae, försöker ta en brödbit på kvällen.
Psykologen: Så du är inne i din anorektiska period nu då alltså?
I mitt huvud: Gaaaaaaaah, jag har en övervikt, kalla det inte för en anorektisk period.
Jag: Tycker jag inte, då äter man absolut ingenting ju.
Blev inte så mycket sagt, fick en lapp med ny tid i näven, 29/11, och den skall jag avboka, varför försöka med något, som ändå skall avslutas innan det ens är halvklart?
Jag ger officiellt upp, psykvården kan vända sig om, och lukta sig själva i det icke så väldoftande hålet!
Kommentarer
Trackback
